Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Maktskifte i Nokia – Olli-Pekka Kallasvuos tid börjar - Finlands ständiga representation vid Europarådet, Strasbourg : Aktuellt : Nyheter

FINLANDS STÄNDIGA REPRESENTATION
VID EUROPARÅDET, Strasbourg


Représentation permanente de la Finlande
31, Quai Mullenheim, 67000 Strasbourg, France
Tel. +33-3-8815 4444, sanomat.ene@formin.fi
English | Français | Suomi | Svenska | Strasbourg
Normal textstorlekStörre textstorlek
 
Nyheter, 22.9.2005

Maktskifte i Nokia – Olli-Pekka Kallasvuos tid börjar

Jorma Ollila överraskade i början av augusti medierna i Finland, då han meddelade att han nästa år kommer att stiga åt sidan från sin huvudsyssla att leda Nokia. Till Ollilas efterträdare som chef för kronjuvelen inom den finländska industrin avancerar Olli-Pekka Kallasvuo som verkar inom företaget. Hans ansvarsområde i detta nu är den starkaste divisionen inom Nokia, mobiltelefonverksamheten.

Pekka Ala-Pietilä, som tidigare tippats vara Ollilas kronprins, meddelade i detta sammanhang att han lämnar Nokia. I sin ovanligt öppna kommentar sade Ala-Pietilä att han inte hade tillräckligt med inre glöd för att leda en jättekoncern som Nokia.

Trots att maktskiftet inom Nokia var en av sommarens nyhetsbomber i Finland, kan man ändå inte kalla det för någon omskakande överraskning. Ollilas planer på att sluta var kända inom hans närmaste krets. Ollila själv sade att han lovat sin hustru när han övertog ledningen för Nokia att anställningen skulle vara i tolv år. Han höll sitt löfte någotsånär, ty dussintalet överskreds bara med ett par år. Även investerarna hade i god tid upplysts via Nokias information om att Ollilas femårsperiod löpte mot sitt slut.

Det som gjorde Ollilas avgång till en stor medial händelse var, förutom att Nokia är Finlands största och värdefullaste företag, också det att myten om Ollila börjat leva sitt eget liv i pressen. Ett av inslagen i denna myt är tron på självändamålet med Nokias makt för Ollila. Maktskiftet visade dock felaktigheten i antagandena att Nokias boss envist skulle klamra sig fast vid sin position, i likhet med så många åldrande företagsledare.

Sedan nyheten om avgången offentliggjorts började kannstöperierna om Ollilas kommande uppgifter. Han svarade själv på rak arm att han kommer att ge kalla handen åt eventuella erbjudanden om lockande politiska uppdrag. Ollila upplever företagsvärlden som sitt eget område och hans målmedvetna natur skulle inte nödvändigtvis ens lämpa sig för kompromissandet inom politiken.

En intressant detalj i de tidvis förekommande spekulationerna om Ollilas övergång till politiken avslöjades litet efter nyheten om maktskiftet i Nokia. Sauli Niinistö, som är huvudoppositionspartiets eller samlingspartiets kandidat i det kommande presidentvalet i Finland, avslöjade i sin nyutkomna bok att han tillfrågat Ollila om denne hade varit beredd att kandidera i det föregående presidentvalet. Då hade Ollila, enligt Niinistö, inte direkt avvisat tanken utan lovat fundera på saken över sommaren. Svaret var ”nej” och kanske Ollila då för gott avfärdade tanken på politiska uppdrag.

För en toppledare som Ollila finns det efterfrågan inom företagsvärlden och han har redan hunnit acceptera ett erbjudande. Ollila kommer att bli styrelseordförande för det kanske mest utmanande företaget i Europa nämligen den brittiskholländska oljejätten Royal Dutch Shell. Han tar emot det nya uppdraget först i början av juni nästa år. Royal Dutch Shell är till omsättningen det fjärde största företaget i världen efter Wal-Mart, BP och Exxon.

Finländare har uppnått betydelsefulla ställningar inom internationella organisationer, i Formula 1 och som kapellmästare, men inom affärsvärlden har ingen finländare tidigare fått ett uppdrag som kunde jämföras med styrelseordförandeskapet för Royal Dutch Shell.

Ollila kvarstår som ordförande på deltid

Trots att Ollila inte längre nästa år kommer att uppbära heltidslön från Nokia, kommer han inte att lämna bolaget utan övergår till att bli styrelseordförande på deltid. Han har hunnit verka som styrelseordförande på heltid för Nokia sedan år 1999. I Förenta staterna är en sådan heltidssyssla vanlig, men ovanlig i Europa och i synnerhet i Finland.

Olli-Pekka Kallasvuo står inför helt andra utmaningar än Ollila, då denne tillträdde år 1992. Under Ollilas tid som chef upplevde man ett icke tidigare skådat genombrott inom informationsförmedlingen, då bruket av mobiltelefoner 200-faldigades. Kallasvuo kommer att ha fullt jobb med att se till Nokias tillväxt, ty bolagets omsättning har krympt under de tre senaste åren.

Till lycka för Kallasvuo och Nokia ökar antalet mobilbrukare fortsättningsvis. Under de kommande 5-10 åren kommer antalet mobilbrukare att öka från två miljarder till tre miljarder. Både marknaden och antalet av Nokia sålda mobiltelefoner har sålunda ökat och kommer att öka, men samtidigt har genomsnittspriset på mobiltelefoner sjunkit. Detta har naggat Nokias omsättning och täckning i kanterna. Kallasvuo har ett tämligen stort uppdrag om han önskar återställa de tidigare årens affärsvinstmarginaler på över 20 procent.

Det är uppmuntrande att Nokia visavi de senaste årens förändringar på mobiltelefonmarknaden i stort sett lyckats väl. Nokia har lyckats införa på marknaden dyrare bärbara terminaler och samtidigt roffat åt sig marknadsandelar genom sina billigmodeller. Nokias marknadsandel rör sig kring 35 procent, litet beroende på forskningsanstalten. Den starka totala mängden döljer emellertid en del oroande utvecklingslinjer. Till exempel i Nordamerika har Nokia förlorat sina ställningar år 2005.

Bara Kallasvuo återstår av Dream Team

Jorma Ollila inledde Nokias uppsving år 1992, då de övriga medlemmarna av ledningsgruppen eller det s.k. Dream Team var Matti Alahuhta, Pekka Ala-Pietilä, Sari Baldauf och Kallasvuo. Då var de alla från anspråkslösa förhållanden utgångna ca fyrtioåriga finländare. Nu är de alla mångmiljonärer tack vare sina optionsintäkter. Sari Baldauf lämnade företaget vid årsskiftet och verkar nu närmast som ett styrelseproffs. Alahuhta flyttade från Nokias huvudkontor i Esbo till verkställande direktör för hiss- och rulltrappstillverkaren Kone i översta våningen i glastornet intill. När även Ala-Pietilä nu lämnar Nokia finns bara Kallasvuo kvar av den ursprungliga uppsättningen.

Efter att ha tjänstgjort inom bankvärlden började Kallasvuos bana inom Nokia år 1980 på finansavdelningen. Då var Nokia ännu en faktor inom kablar, papper, gummistövlar och elektronik eller ett diversevaruhus.

Han körde dock inte fast som en siffernisse utan har enligt firmans manér cirkulerat på olika chefsposter. Från att ha varit Chief Financial Officer flyttades Kallasvuo till ansvarig direktör i Texas för Nokias marknader i Förenta staterna, varifrån han två år senare avancerade till chef för hela mobiltelefonenheten hösten 2003. Kallasvuo har inte sällskap i Nokias nuvarande direktion av jämnåriga finländare utan av en tämligen internationell grupp som består av chefen för det australiensiska branschgruppsföretaget Networks Simon Beresford-Wylie, den norske personalchefen Hallstein Moerk, den amerikanske finansieringsdirektören Richard A. Simonson samt Mary T. McDowell från Enterprise Solutions, som också är amerikan.

De internationella massmedia har efter maktskiftet spekulerat om Nokias framtid. Man har t.ex. fusionerat Nokia både med nätväxeltillverkaren Cisco och med iPods tillverkare Apple. Med tanke på Nokias historia förefaller dock sådana alternativ osannolika. Hemligheten med Nokias framgång har varit de egna resurserna och man har inte gjort ett enda betydande företagsköp. Även majoriteten av analytikerna har dementerat eventuella fusioner med andra stora teknospelare.

Som garanti för sin självständighet har Nokia också kassareserver på 10 miljarder euro som stöd för Nokias och Kallasvuos eventuella större misslyckanden i sin affärsverksamhet. Dessutom bör man komma ihåg att Nokias direktion ännu har en finländsk majoritet. Till denna hör utöver de tidigare nämnda också Anssi Vanjoki, Pertti Korhonen, Tero Ojanperä, Yrjö Neuvo och Veli Sundbäck. Den gamle vetenskapsmannen Neuvo går i pension och i september 2005 invaldes två nya medlemmar i direktionen. De är Kai Öistämö, 40, som ärver Kallasvuos plats som chef för mobiltelefonenheten, och Robert Andersson, 44, som avancerar till chef för enheten Customer and Market Operations.

I Finland kommer många av toppmännen inom affärsvärlden från industrisläkter eller är ättlingar till framgångsrika familjer. I Nokia har familjebakgrunden inte varit någon väg till direktionen. Det enda undantaget är Robert Andersson, vars far är påverkaren och juris professorn Edward Andersson. Den äldre Andersson satt i Nokias styrelse åren 1972—2000.

Varken Nokia eller Kallasvuo har gett ifrån sig ett knyst om att företagets huvudkontor skulle flyttas från Esbo i Finland till något annat ställe. Kallasvuo själv bor i Helsingfors tillsammans med sin hustru Ursula Ranin. Ursula Ranin har verkat som en framgångsrik chef för Nokias juridiska avdelning, men lämnar Nokia innan hon skulle bli underställd sin man.

Nokias nye verkställande direktör är son till en apotekare från Lavia, en liten socken i västra Finland. Han avlade en juris kandidatexamen vid Helsingfors universitet och skaffade sig även vicehäradshövdings titel genom att sitta ting i domsagan. På fritiden kan man möta Kallasvuo antingen på golf- eller tennisbanan och vintertid i slalombacken. Dessutom uppger han sig vara intresserad av politisk historia.

Olli-Pekka Kallasvuo eller mera familjärt OP har inte på Jorma Ollilas sätt varit någon synlig offentlig debattör eller aktör. Kallasvuo är snarare en eftersinnande och tystlåten person.

Kallasvuo har emellertid ett viktigt uppdrag som styrelseordförande för finansbolaget Sampo och som förman för Björn Wahlroos, den kanske färgstarkaste gestalten inom den finländska finansvärlden. Sampos uppgång började år 2001, då Wahlroos blev koncernchef och Kallasvuo styrelseordförande.

Skriv ut

Uppdaterat 22.9.2005


© Finlands ständiga representation vid Europarådet, Strasbourg | Information om webbplatsen | Kontaktuppgifter