Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Republikens presidents tal vid Europarådets parlamentariska församling i Strasbourg 24.1.2001 - Finlands ständiga representation vid Europarådet, Strasbourg : Aktuellt : Nyheter

FINLANDS STÄNDIGA REPRESENTATION
VID EUROPARÅDET, Strasbourg


Représentation permanente de la Finlande
31, Quai Mullenheim, 67000 Strasbourg, France
Tel. +33-3-8815 4444, sanomat.ene@formin.fi
English | Français | Suomi | Svenska | Strasbourg
Normal textstorlekStörre textstorlek
 
Nyheter, 28.9.2005

Republikens presidents tal vid Europarådets parlamentariska församling i Strasbourg 24.1.2001

Europas intensivare samarbete och organisationsbas

Europarådets roll som en organisation som förenar hela Europa och som undanröjer gränslinjer är synnerligen viktig. Respekten för de mänskliga rättigheterna, främjandet av en pluralistisk demokrati och rättsstatsprincipen är viktiga i sig, men de är också ovillkorliga element i den pågående integrationsprocessen. I och med det kalla krigets slut uppstod i vår världsdel nya stater som förbundit sig till demokratin. Att stödja dessa staters utveckling har varit en ytterst krävande, men också givande uppgift.

För oss alla som medverkade till att gå in för en snabb utvidgning är det en anledning att känna tillfredsställelse, även om jag är medveten om problemen, också de som behandlas under denna session. Att uppfylla medlemskraven och framför allt att underhålla och utveckla dem är, både innehållsmässigt och politiskt, svåra processer. Det är absolut rätt att kräva att medlemsländerna visar äkta respekt för demokratin och de mänskliga rättigheterna. Likaså är det klokt att urskilja rätt dimensionerade etappmål och att uppmuntra och stödja medlemsstaterna i deras arbete för att uppnå dem. Utan Europarådets djärva insatser hade den europeiska integrationsutvecklingen varit mycket långsammare och instabilare.

De europeiska staternas samarbete breddas och fördjupas hela tiden. Varken Europeiska unionens eller Natos utvidgningsprocesser är ännu slutförda. Dessutom verkställer EU just nu de krävande beslut som unionen fattat gällande en fördjupad integration. Alla beslut som redan fattats, för att inte tala om framtidsvisionerna, förutsätter att de medverkande staterna har en stark demokratisk struktur. Ju intimare vårt samarbete är, desto mera berörs vi alla av svagheterna hos dels varje enskild stat, dels de internationella samarbetssystem som vi skapat. Samma fenomen framgår också på det globala planet. Fördelarna med en värld av öppet samarbete är ändå betydligt större än riskerna. Än en gång lönar det sig att anta utmaningen.

Många organisationer är med i den europeiska integrationen. Multilateralismen är en bra sak också på europeisk nivå, men den förutsätter koordinering. Jag kan av egen erfarenhet säga att samarbetet mellan Europarådet, Europeiska unionen och OSSE idag är betydligt bättre än det var för tio år sedan. De ansträngningar som i samma riktning har gjorts för freden, de mänskliga rättigheterna och demokratin på Västra Balkan och i Kaukasien är ett bra exempel på detta. Koordineringen av insatserna måste dock utvecklas ytterligare. Också medborgarorganisationerna borde i högre grad kopplas till dessa processer.

Likaså borde vi i varje medlemsland bättre se till att de nationella delegationer som medverkar i olika samfund stärker sitt eget ömsesidiga samarbete. Olika typer av informationsglapp kan förekomma mellan tjänstemän som arbetar med exempelvis EU och Europarådet eller OSSE. Det händer också att medlemmar av samma parlament eller regering i ett enskilt medlemsland inte i tillräckligt hög grad koordinerar sitt arbete i olika samfund. Mot bakgrunden av att de europeiska sammanslutningarna i stor utsträckning har samma finansieringskällor accentueras behovet av samordning ytterligare.

De europeiska aktörerna har i stort sett samma uppfattning om säkerhetsriskerna. Enligt den uppstår de största riskerna till följd av brister i demokratin och i genomförandet av rättsstatsprincipen och, i synnerhet, på grund av att de mänskliga rättigheterna inte realiseras. Att på det praktiska planet realisera de politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är oundgängligt också när det gäller minoriteterna. Detta är en krävande uppgift, men också det effektivaste, angenämaste och billigaste sättet att förebygga kriser.

I krishantering är det nödvändigt att effektivisera de europeiska staternas samarbete och likaså samarbetet mellan de internationella organisationerna. Dylika steg som tas för att utveckla krishanteringen är välkomna, men det är ändå skäl att betona de förebyggande insatserna samt betydelsen av ett flexibelt samarbete mellan den militära och den civila krishanteringen. Tyvärr tycks militära aktioner behövas för att stoppa och hindra våldsgärningar, men inget samhälle kan ty sig till militär styrka i det långa loppet. Konfliktlösning och samhällsbyggande förutsätter både beredskap i fråga om civil krishantering och en fungerande civil förvaltning. I detta arbete är Europarådet oersättligt.

Regelbundna, fria val och lika politiska rättigheter är utmärkande för demokratin. Varje demokratiskt system måste dessutom respektera alla de mänskliga rättigheterna, medborgar- och de politiska rättigheterna samt de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Ojämlikhet och utslagning försvagar människornas förtroende för systemet och deras vilja att delta i det offentliga beslutsfattandet.

Den representativa demokratin ger majoriteten rätt att fatta beslut som gäller alla. Denna rätt medför ett ansvar för minoriteternas ställning. Majoriteten måste också beakta att varje stat är skyldig att garantera att minoriteternas rättigheter tillgodoses utan diskriminering. Det är av yttersta vikt att minoriteter själva medverkar i beslutsfattandet.

Diskriminering i många olika former förekommer alltjämt i alla europeiska länder. Ofta är det människor tillhörande minoritetsgrupper som är utsatta för diskriminering. Europarådet och Europeiska unionen gjorde i fjol på det normativa planet banbrytande framsteg för stärkandet av principen om icke-diskriminering. Jag tror att de accentuerade förbud mot diskriminering som nu har godkänts så småningom kommer att förbättra de europeiska minoriteternas situation när det gäller de mänskliga rättigheterna. Men det räcker inte med enbart förbud - vi måste också genom positiva åtgärder arbeta för större jämlikhet.

Romerna är i sanning en alleuropeisk minoritet. Romerna är inte i majoritet i något land, och det är inte ofta man sett dem i viktiga uppgifter eller högre uppe i yrkeshierarkin. Det är därför inte heller många som för romernas talan, och det är nu hög tid att på allvar ta itu med deras sak. Romernas ställning är en veritabel prövosten för det integrerade Europas människorättspolitik. Problemet kan inte lösas genom massemigration och inte ens genom assimilering. Målet måste vara att romernas mänskliga rättigheter inklusive minoritetsrättigheter tillgodoses i varje europeiskt land.

Både privatpersoner och officiella instanser gör sig skyldiga till diskriminering av romer. Romerna diskrimineras mycket ofta när de söker bostad eller arbete. Många romer har till följd av sin härkomst blivit utsatta för våld. Det är av yttersta vikt att både polisväsendet och domstolsväsendet förhåller sig synnerligen seriöst till dessa fall. Den ojämlikhet som förekommer inom utbildningssystemet hotar att föra dagens problem vidare också till nästa generation. Det är utomordentligt bra att lagstiftningen i många länder har reformerats. Men de internationella konventionerna förpliktar regeringarna att aktivt arbeta för ett tillgodoseende av de mänskliga rättigheterna, i praktiken och strikt objektivt.

Minoriteterna måste på de olika förvaltningsnivåerna garanteras möjligheter att delta i det beslutsfattande som gäller dem själva. Delegationer bestående av minoriteternas egna representanter och av företrädare för förvaltningen har i många länder visat sig effektiva när det gällt att förmedla minoriteternas ståndpunkter till beslutsfattarna. Jag kan också av egen erfarenhet bekräfta detta, eftersom det i Finland beträffande både romerna och samerna har inrättats denna typ av rådgivande organ.

Det år 1956 inrättade Samerådet är numera ett gemensamt representativt organ för samerna i Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Samerådet utses av samekonferensen, som sammanträder en gång vart fjärde år. I de tre nordiska länder där det bor samer - i Norge, Sverige och Finland - har samerna sina egna genom proportionella val valda parlament.

Erfarenheterna av ett organ som på regional nivå företräder samerna har varit positiva för sameminoriteten. Det regionala organet koncentrerar minoritetens interna växelverkan och effektiverar dess intressebevakning i alla stater i området. Tack vare det regionala organet kan de bästa idéerna och förfarandena snabbt förmedlas vidare till beslutsfattarna i alla de berörda länderna.

Jag vet att man i Europarådet arbetar för att förbättra romernas ställning. Också OSSE har effektiverat sina insatser. Toppmöte i Helsingfors 1999 gav ny vikt åt denna fråga inom Europeiska unionen. Men för att nå resultat måste vi stärka vårt samarbete ytterligare.

Jag föreslår att man seriöst begrundar om det finns behov av att också för den europeiska minoritet som romerna utgör inrätta någon typ av regionalt organ som skulle företräda romerna på europeisk nivå, t.ex. ett alleuropeiskt ting för romerna.

Jag har uppehållit mig länge vid minoriteternas rättigheter, eftersom frågorna kring dem är problematiska också i de utvecklade demokratierna. Ibland är det svårt t.o.m. för majoriteter att uppnå lika rättigheter. Kvinnorna och flickorna utgör 52 procent av hela Europas totala befolkning. Dessa 380 miljoner européer är mycket allmänt föremål för diskriminering.

De finländska kvinnorna var de första kvinnorna i världen som fick fullständiga politiska rättigheter. Det har snart förflutit 95 år sedan den händelsen. Redan i det första valet år 1907 valdes 19 kvinnor till Finlands lantdag, som hade sammanlagt 200 ledamöter. Ändå var det först i fjol man i vårt land första gången valde en kvinnlig president. Utvecklingen varierar från land till land, men vi torde kunna vara ense om att den i allmänhet är irriterande långsam.

Idag är de flesta europeiska kvinnor lika inför lagen när det gäller medborgerliga och politiska rättigheter. Tyvärr har den juridiska jämlikheten inte följts av jämlikhet på det praktiska planet. Likalönsprincipen har glidit ur synfältet som en hägring, och principen är inte på långt när genomförd i medlemsländerna. Kvinnor utsätts för våld, tyvärr också familjevåld, i hela Europa. Detta gäller också i mitt hemland, Finland. Det är oroväckande hur den förnedrande sexslavhandeln med kvinnor ökar i Europa. Europarådets agerande för att utrota denna typ av människohandel förtjänar allas vårt stöd.

Jag vill här uppmuntra Europarådet att djärvare än hittills gå in för att ge frågor kring jämställdheten mellan könen högre prioritet. Det skulle falla sig mycket naturligt att just Europarådet skulle hjälpa till att korrigera bristerna i kvinnans ställning i de forna kommunistländerna, i dessa länder där jämställdhetstanken ofta av historiska skäl är utan egentlig mening. Detta är en mycket central fråga när det gäller att stabilisera demokratin och därmed också att förbereda EU-kandidatländerna inför ett medlemskap i unionen. Vi skall inte heller blunda för de missförhållanden som finns i de gamla medlemsländerna. För uppnåendet av resultat måste tillräckliga resurser anvisas arbetet för ökad jämställdhet mellan könen.

Jag gratulerar den parlamentariska församlingen för att den 1998 har inrättat utskottet för jämställdhetsfrågor och lyckats bevara utskottets självständighet under en era då andra utskott har slopats. Det är glädjande att också männen intresserar sig för jämställdhetsarbetet och att de börjat söka en ny mansroll. Jag vill ge er mitt fulla stöd. Trots det får vi inte glömma att jämställdhetssituationen i praktiken länge framöver kommer att förutsätta att det är förbättrandet av uttryckligen kvinnornas ställning som är i fokus för jämställdhetsarbetet.

Alla människor får i barndomen av sina fostrare en oerhört värdefull gåva i form av ett eller flera modersmål. Modersmålet är nyckeln till och grunden för vår personlighet och vårt tänkande. En mångsidig och tidig inlärning av modersmålet lägger grunden till en god inlärningsförmåga senare i livet.

I Europa utvecklas kulturspråken på ett mångsidigt sätt. I synnerhet i Europa har man tagit fasta på den betydelse som ett eget skriftspråk har för en levande nationell och regional kultur och för minoritetskulturerna. Det är bra att vi numera har Europarådskonventionen om regionala språk och minoritetsspråk, denna konvention som har skapats uttryckligen för att slå vakt om den språkliga pluralismen. Jag hoppas innerligt att de olika staterna så snart som möjligt ansluter sig till konventionen. Vi får också hoppas att åtgärder för att verkställa den planeras med syfte att stärka målspråkens ställning.

Finland, som ju är ett språkområde med små språk, är speciellt angeläget om att Europas pluralistiska språkliga arv bevaras. Till följd av den ökade och internationaliserade informationsförmedlingen står de små språken idag inför en ny situation. Deras betydelse för individernas personlighetsutveckling och deras roll som utformare av den lokala och nationella kulturen har dock inte förändrats. Finland har för sin del stärkt det legislativa skyddet i fråga om sina egna minoritetsspråk och arbetar för att språken skall gå i arv till kommande generationer. Finskan och svenskan är ju ganska små språk i europeisk skala. Vi anser det viktigt att kunna utveckla också dessa språks livskraft.

Det är utomordentligt bra att Lettland under Europeiska året för språk 2001 har gett den språkliga pluralismen en framskjuten plats i sitt ordförandeskapsprogram. Jag gratulerar Lettland med anledning av beslutet att arrangera en konferens om de små och mindre kända språkens ställning ("Small languages in the Europe of 21st century") och jag hoppas att landets ordförandeperiod skall ge denna viktiga fråga ny tyngd.

Skriv ut

Uppdaterat 28.9.2005


© Finlands ständiga representation vid Europarådet, Strasbourg | Information om webbplatsen | Kontaktuppgifter