Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Förhandsfavoriten och utmanaren möts - Finlands ständiga representation vid Europarådet, Strasbourg : Aktuellt : Nyheter

FINLANDS STÄNDIGA REPRESENTATION
VID EUROPARÅDET, Strasbourg


Représentation permanente de la Finlande
31, Quai Mullenheim, 67000 Strasbourg, France
Tel. +33-3-8815 4444, sanomat.ene@formin.fi
English | Français | Suomi | Svenska | Strasbourg
Normal textstorlekStörre textstorlek
 
Nyheter, 20.1.2006

Förhandsfavoriten och utmanaren möts

Trots att förhandsinställningen inför den andra omgången i presidentvalet i Finland förefaller klar, kommer dock kampen mellan president Tarja Halonen och biträdande chefdirektören Sauli Niinistö att bli spännande och kanske rentav jämn, skriver redaktionschefen för Kaleva, Kyösti Karvonen.

Inför den andra omgången den 29 januari 2006 i det finländska presidentvalet föreligger en klar rollfördelning. Den sittande presidenten och den överlägsna segraren i den första omgången Tarja Halonen är förhandsfavorit, medan biträdande chefdirektören Sauli Niinistö från samlingspartiet på andra plats är utmanare.

Trots det kommer den andra omgången att bli spännande och jämnare än vad man först kunde dra som slutsats av valresultatet från den första omgången. Vid den andra omgången har man för första gången på länge en situation, där vänsterpartierna och de borgerliga partierna klart grupperat sig kring sin egen kandidat. Denna konstellation påverkas dock av det faktum att det i presidentvalet röstas mera på person än på parti.

Den av socialdemokraterna uppställda kandidaten har segrat i samtliga presidentval i Finland sedan president Urho Kekkonens 25-åriga maktperiod tog slut år 1981. SDP: s raka följd av presidenter har nu pågått ungefär lika länge. I riksdagen har vänstern bara ca en tredjedel av mandaten. Om Niinistö vinner skulle han vara den första presidenten från samlingspartiet sedan J. K. Paasikivis period upphörde år 1956.

Den kandidat segrar i duellen som klarar sig bättre i tevedebatterna i kampanjen under de kommande två veckorna och som bättre lyckas locka till sig de väljare som i den första valomgången röstade på de andra kandidaterna. I en nyckelställning påträffar man väljarna från det främsta regeringspartiet centern, som klarade sig sämst i presidentvalet, kvinnorna, kanske också de unga samt röstningsprocenten.

På grund av att vänstern från första början stödde Halonen är det lätt för den att också i slutspurten gruppera sig kring henne. Det största frågetecknet i den andra omgången är just hur väl eller dåligt de borgerliga partierna får sina egna väljare förda bakom Niinistö. På grund av att presidentvalet är ett typiskt personval är det svårt att dirigera väljarna genom rekommendationer. Ledarna för de andra borgerliga partierna sade sig rösta på Niinistö, men partierna har inte fattat några formellt beslut om detta.

Senast vid presidentvalet för sex år sedan försökte man få till stånd en borgerlig front, men då stödde det moderata samlingspartiet inte öppet centerns Esko Aho som gick vidare till andra omgången men förlorade. Samlingspartiet stödde inte Aho, då den av honom ledda borgerliga regeringen på 1990-talet varit en förödmjukande erfarenhet för samlingspartiet.

Halonens understöd på nedgång

Halonen, som var socialdemokraternas, kommunisternas efterträdarpartis vänsterförbundets och det största fackförbundet FFC: s kandidat, hade i den första valomgången en chans att gå till historien genom att genast i öppningsomgången vinna folkvalet för första gången i det självständiga Finlands historia.

Så gick det dock inte, ty Halonens understöd svängde neråt i det avgörande ögonblicket, under den sista kampanjveckan. Detta var en överraskning, ty de sista opinionsundersökningarna hade gjorts just dessförinnan. Halonens gallupunderstöd höll sig klart över 50 procent längre än någonsin tidigare vid finländska presidentval, men inte ända till slut.

I analyserna av resultatet ansågs det att Halonen gick miste om sin snabbvinst på grund av felbedömningar under kampanjen och hennes på sin höjd måttligt framgångsrika teveframträdanden. När gallupundersökningarna tydde på framgång sade Halonen sig eftersträva att segra genast i öppningsronden. Halonens fotfolk uppmanade rentav väljarna att genast i första omgången ställa sig bakom henne för att spara på skattebetalarnas medel.

Den första valomgången visade igen en gång att opinionsmätningarna och valresultatet i hög grad kan avvika från varandra. Utöver fel under kampanjen gick det också så att under den egentliga valdagen en del av dem som i gallupundersökningarna stött Halonen ändå röstade på kandidaten från det parti som de i allmänhet röstade på. Den första valomgången visade också att resultaten från förhandsröstningen och under den egentliga valdagen kan i hög grad variera. I förhandsröstningen fick Halonen nästan hälften, men av de röster som avgavs på valdagen sjönk hennes andel till 44 procent.

Trots allt var Halonens valresultat, närmare 1,4 miljoner röster och över 46 procent av de avgivna rösterna, en strong prestation. Trots det lyckades hon inte passera president Mauno Koivistos rekord från första valdagen år 1988, då han fick nästan 48 procent.

Halonen fick till exempel mera röster än andre mannen, moderata samlingspartiets kandidat Niinistö, och statsminister Vanhanen tillsammans. Halonens understöd överskred kraftigt hennes stödpartiers SDP: s och vänsterförbundets gemensamma understöd vid riksdagsvalet.

Halonen fick minst hälften av rösterna i två av femton valdistrikt och bara i ett valdistrikt underskred hennes röstandel 40 procent. Jämfört med presidentvalet för sex år sedan ökade Halonen sitt understöd mest i valdistrikten utanför huvudstadsregionen, där man förhöll sig mer kritisk än vid det föregående valet. I de största valdistrikten, i huvudstaden Helsingfors och i det omkringliggande Nyland, samlade Halonen ca 46 procent av rösterna. Bara i Helsingfors fick Halonen nu färre röster än för sex år sedan.

Niinistös spurt bet

Niinistö gjorde den starkaste slutspurten i första omgången. Opinionsundersökningarna utlovade åt honom under hela kampanjen en röstandel på ca 20 procent, men slutligen steg den till över 24 procent. Om Niinistös goda slutspurt berättar också det att han på valdagen fick en större andel av rösterna än av förhandsrösterna. Andelen överskred klart samlingspartiets normala understöd.

Det faktum att Niinistö lyckades bli Halonens utmanare och överhuvud att valutgången uppsköts till andra omgången kan tillskrivas det att han under kampanjen framstod som ett verkligt alternativ till och en verklig utmanare för Halonen. Niinistös resultat var fint också mot bakgrunden av att han tog risker under sin kampanj. Niinistö hänvisade till exempel till det att i och med förstärkningen av militäralliansen Natos europeiska pelare kunde Finland under hans ledning rentav inom ett par år ansluta sig till Nato.

Niinistö, som i några års tid verkat som biträdande chefdirektör vid Europeiska investeringsbanken, nekade i sista stund att ställa upp som presidentkandidat för sitt parti år 1999. Nu inspirerades han emellertid till en rivig kampanj och Niinistö som hittills betraktats som något av en dyster torrboll fick under kampanjen även mänskliga drag.

Vanhanen blev överkörd

Centerns kandidat statsminister Vanhanen, som ännu i opinionsundersökningarna kämpade på tämligen lika fot med Niinistö om den andra finalplatsen hamnade under kampanjens sista vecka i skuggan av Halonen och Niinistö. Vanhanen fick i första valomgången bara dryga 18 procent av rösterna eller klart mindre än vad centern normalt får i andra val.

Ur Vanhanens synvinkel var det mest snöpliga att framför allt Halonen men även Niinistö trängde in på centerns marker på landsbygden och i de stora städerna utanför Helsingforsnejden. I områden, där centern normalt kunnat få upp till nästan hälften av rösterna, stannade Vanhanens andel av rösterna vid rentav bara en tredjedel. Enligt olika bedömningar försvann centerns kvinnliga väljare redan i öppningsomgången bakom Halonen och de manliga bakom Niinistö.

Vanhanens dåliga valframgång ledde genast till en diskussion om centern borde byta sin ordförande, som redan under sin korta period som ordförande upplevde sitt andra valnederlag. Vanhanen stäckte dock genast dessa planer genom att genast meddela att han var beredd att fortsätta i partiets ledning. Partiet väljer en ny ledning nästa sommar.

Av de fem övriga kandidaterna svarade sannfinländarnas ordförande Timo Soini för den största överraskningen. Han fick i första valomgången 3,5 procent av rösterna, vilket är mångdubbelt mer än hans partis understöd i andra val. Soini bedrev sin kampanj genom ett stramt motstånd till EU och Nato. Soini rekommenderade inte för sina väljare vem som de borde rösta på i andra omgången.

Den kampanj som Heidi Hautala från gröna förbundet förde ansågs allmänt som en av de bästa, men hennes röstandel stannade vid ca 3,5 procent. De grönas understöd i andra val har varit över det dubbla och det ansågs att de gröna röstat direkt på Halonen redan i den första omgången. De andra mindre kandidaterna, kristdemokraternas Bjarne Kallis, svenska folkpartiets Henrik Lax och den obundne Arto Lahti erhöll bara spillror av rösterna.

Skriv ut

Uppdaterat 27.1.2006


© Finlands ständiga representation vid Europarådet, Strasbourg | Information om webbplatsen | Kontaktuppgifter