Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Finland valde återigen kontinuiteten - Finlands ständiga representation vid Europarådet, Strasbourg : Aktuellt : Nyheter

FINLANDS STÄNDIGA REPRESENTATION
VID EUROPARÅDET, Strasbourg


Représentation permanente de la Finlande
31, Quai Mullenheim, 67000 Strasbourg, France
Tel. +33-3-8815 4444, sanomat.ene@formin.fi
English | Français | Suomi | Svenska | Strasbourg
Normal textstorlekStörre textstorlek
 
Nyheter, 21.2.2006

Finland valde återigen kontinuiteten

Tarja Halonen fortsätter som Finlands president till år 2012. Segern var dock knapp. Samlingspartiets goda framgång ger nytt liv åt inrikespolitiken, skriver redaktionschefen för tidningen Kaleva, Kyösti Karvonen.

Väljarna i Finland ställdes den 29 januari vid den andra och avgörande omgången i presidentvalet inför två klara alternativ: kontinuitet eller förändring. Den knappa men klara majoriteten av väljarna valde fortsättningsvis kontinuiteten och samtidigt den sittande presidenten Tarja Halonen till att fortsätta i sitt ämbete under de följande sex åren.

Halonens motkandidat, det moderata samlingspartiets kandidat, biträdande generaldirektör Sauli Niinistö representerade ett slags alternativ till förändring, i synnerhet i säkerhetspolitiken. När man tar i beaktande Halonens popularitetssiffror som exceptionellt länge hållit sig exceptionellt höga och den sittande presidentens bättre utgångsläge i valkampen, blev Niinistö överraskande litet efter Halonen.

På basis av valresultatet kan man förutspå att det inte kommer att ske några större förändringar inom Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska linje, i varje fall inte inom kort. Halonen klargjorde under valkampanjen att hon inte nu ser någon orsak, varför Finland borde ansöka om medlemskap i militäralliansen Nato. Under valkampanjen sade Niinistö till slut överraskande öppet, att om europeiseringen av Nato fortsätter, skulle han allvarligt överväga medlemskap i Nato under de närmaste åren.

Sist och slutligen kan man säga att frågan om Nato kanske var den största vattendelaren i presidentvalet. Efter valet har det framförts åsikter om att Niinistös möjligheter att segra hade varit bättre om han dragit en försiktigare Nato-linje. Å andra sidan var Niinistö framgångsrik oberoende av sin modiga åsikt om Nato. Vid opinionsmätningarna har Finlands medlemskap i Nato inte erhållit något större understöd.

En halv seger för samlingspartiet

Trots att en seger alltid är en seger och ett nederlag ett nederlag, är det Halonens bakgrundsparti socialdemokraterna som är mest bekymrat över resultatet av presidentvalet och de politiska perspektiv som detta öppnade. Oberoende av Niinistös nederlag var valresultatet en halv seger för samlingspartiet. Partiet har inte på årtionden klarat sig lika bra i ett presidentval.

För centern, det största riksdags- och regeringspartiet, var valresultatet en stor besvikelse och resultatet har lett till ett kraftigt och kanske långvarigt jäsningstillstånd inom partiet. Partiets presidentkandidat, statsminister Matti Vanhanen, meddelade genast efter den första valomgången att han strävar efter att bli vald till centerns ordförande vid partikongressen nästa sommar. Han försökte på detta sätt dämpa de kritiska rösterna. Partisekreteraren Eero Lankia meddelade däremot att han avgår. Vanhanen har nu förlorat två val efter varandra och ett nytt nederlag i riksdagsvalet våren 2007 skulle göra hans ställning i ledningen för partiet ohållbar.

Om den politiska situationen efter presidentvalet förblir bestående kan de traditionella kraftfälten inom den finländska inrikespolitiken utsättas för en prövning. Då det existerar tre stora partier i Finland kan inget av dem hålla regeringsmakten allena, utan bara tillsammans med någon av de två andra. Av detta följer att det tredje av de stora partierna är i sin tur i opposition.

Den inrikespolitiska triangeln behärskas i regel av det parti som i riksdagsvalet fått det största antalet mandat. Det största partiet väljer i regel alltid någotdera av de två andra stora partierna till sin regeringskumpan. Platsen som det största partiet har i regel – visserligen inte under den nuvarande valperioden – innehafts av SDP, som sålunda kunnat splittra de borgerliga partiernas eller centerns och samlingspartiets front.

Ledarna för samlingspartiet har tack vare utgången av presidentvalet sprudlat av energi och indikerat att platsen som regeringsbildare efter riksdagsvalet i mars nästa år inte automatiskt skulle tillfalla det största partiet.

Socialdemokraterna har besvarat detta med misstanken om att samlingspartiet och centern skulle ha ett hemligt kassaskåpsavtal om en kommande borgerlig regering. Enbart pratet om ett kassaskåpsavtal har en dålig klang i den finländska inrikespolitiken, ty inför riksdagsvalet år 1987 kom de borgerliga partierna i hemlighet överens om en hurudan regering de skulle bilda efter valet. Projektet ledde emellertid inte till någonting.

Samarbetet fungerar bättre

Nytt i presidentvalet denna gång var att samlingspartiet och centern under den andra omgången lyckades få till stånd ett bättre samarbete än kanske någonsin tidigare. Partiernas ordförande meddelade redan för ett år sedan att om det blir en andra omgång i presidentvalet kommer de vid den eventuella andra omgången att rösta på den borgerliga kandidat som är med.

Presidentvalet är ett utpräglat personval, där det är svårt att styra väljarna bakom någon kandidat genom partibeslut eller ens partirekommendationer. Vid valet av president är väljarna inte lika partitrogna som vid andra val. Trots detta har partiledarnas röstningsrekommendationer i viss mån en dirigerande inverkan.

Vid andra omgången under presidentvalet för sex år sedan misslyckades centerns och samlingspartiets samarbete. Till exempel Niinistö meddelade då först efter valet att han röstat på centerns förlorande kandidat Esko Aho.

Det goda valresultatet ledde genast till spekulationer om att Niinistö, som fungerar som biträdande chefdirektör för Europeiska investeringsbanken EIB i Luxemburg, skulle återvända till inrikespolitiken i Finland och ställa upp som samlingspartiets statsministerkandidat vid riksdagsvalet år 2007. Niinistö avvisade dock genast detta alternativ på ett övertygande sätt.

Segern som inte tillfredsställde

För sex år sedan besegrade Halonen sin motkandidat, centerns Esko Aho, med en ännu mindre marginal än nu Niinistö med 51,6 % - 48,4 %. Trots att resultatet i detta val var nästan samma som år 2000 var de bägge valen till sin natur dock helt olika.

År 2000 lyckades Halonen utmärkt i sin valkampanj, men nu gick det mera ansträngt till. Kampanjmaskineriet hade invaggat sig i förhoppningen om att Halonen skulle segra redan efter den första omgången.

När det inte gick på det sättet var man tvungen att så att säga börja kampanjen på nytt. Socialdemokraterna satte också alla krafter i rörelse. Den största fackföreningen FFC, som undantagsvis redan i våras genom organisationsbeslut ställt sig bakom Halonen, gick efter första omgången in för en kraftig kampanj mot Niinistö. SDP:s förre ordförande, riksdagens talman Paavo Lipponen, kritiserade Niinistös linjedragning beträffande Nato. Lipponens inlägg var överraskande, i synnerhet som han under sina åtta år som statsminister ansågs förhålla sig mycket positivt till Nato-optionen.

Det tredje som skiljde åt valen åren 2000 och 2006 var att kandidaterna nu stred om rösterna i de stora städerna mycket jämnare än Halonen och Aho. Detta berodde på att understödet för samlingspartiet är högre i de stora städerna än på landsbygden. Å andra sidan samlade Halonen mycket mera röster utanför de stora städerna än år 2000.

I detta val fick president Halonen 51,8 % av rösterna mot Niinistös 48,2 %. Skillnaden i röstmängd var ca 112 000 röster. Det mest frapperande med segern var att Halonen, trots sin ställning som sittande president, erhöll bara en 0,2 procentenheter större röstandel än för sex år sedan.

De tidigare presidenterna från det socialdemokratiska partiet, Mauno Koivisto och Martti Ahtisaari, blev valda med en större majoritet än Halonen. Ingendera av dem stödde Halonen offentligt före valet. Däremot meddelade centerns Esko Aho före den andra valomgången att han kommer att rösta på Niinistö. Ahtisaari stödjer öppet Finlands Nato-medlemskap.

SDP: s ordförande, finansminister Eero Heinäluoma, lät före den andra omgången folk förstå att Halonen skulle få ett överraskande stöd från någon utanför hennes kända stöttetrupper. Som en sådan förutspåddes antingen Ahtisaari eller den förra statsministern, centerns Anneli Jäätteenmäki. Denna meddelade dock att hon kommer att rösta på Niinistö. Den av Heinäluoma utlovade nyhetsbomben briserade till slut aldrig.

Förhandsrösterna avgjorde

Halonen avgjorde sin seger redan under förhandsröstningen. I förväg röstade ca 800 000 kvinnor och 600 000 män. Halonen fick ca 113 000 mer förhandsröster än Niinistö. Det är lätt att förmoda att kvinnorna sålunda avgjorde Halonens seger. Så gick det också för sex år sedan.

Av de under den egentliga valdagen avgivna rösterna fick Niinistö en möjligast ringa majoritet. Enligt opinionsmätningarna före den andra omgången höll sig antalet osäkra väljare osedvanligt stort ända till slutet.

Halonen fick en majoritet i 13 valdistrikt av 15, inberäknat de folkrika Helsingfors stad och Nylands valdistrikt som omger huvudstadsregionen. Niinistös förlust kan bero på att röstningsprocenten inom centerns starka stödområden sjönk efter första omgången. Med andra ord stannade många av centerns väljare hemma.

Under sin andra sexårsperiod kan Halonen höja sin profil mer än under den första. Presidentens största maktbefogenheter ansluter sig emellertid till utrikes- och säkerhetspolitiken, medan hon inom inrikespolitiken har betydligt mindre formell makt än tidigare. Halonen tolkade valkampanjen så att medborgarna förväntar sig att presidenten på ett synligare sätt i synnerhet skulle delta i debatten om värden.

Skriv ut

Uppdaterat 24.3.2006


© Finlands ständiga representation vid Europarådet, Strasbourg | Information om webbplatsen | Kontaktuppgifter